Klassificering bland partåiga hovdjur

De partåiga hovdjuren kan delas i tre grupper: icke-idisslare, kameldjur och idisslare. Den första gruppen innehåller svin (Fam. Suidae), pekarier (Fam. Tayassuidae) och flodhästar (Fam. Hippopotamidae). Djuren som klassificeras som icke-idisslare har en tämligen ospecialiserad tanduppsåttning och medelstora hörntänder. Matsmältningsapparaten består av en enkel mage, som är indelad i tre avdelningar. Till det yttre år icke-idisslarna kraftiga, massiva djur, med stark kropp och ett tungt huvud på en mycket kort hals. De har alltid fyra tår, där den andra och femte år större an hos andra familjer inom ordningen.

Kameldjuren (Fam. Camelidae) står mitt emellan idisslarna och ickeidisslarna. Dessa partåiga hovdjur (kameler, lamor m.fl.) idisslar också. Den delvis tuggade födan stöts upp för en noggrannare och slutgiltig genomtuggning. Magen skiljer sig emellertid från de äkta idisslarnas, då det inte finns någon skillnad mellan bladmagen och löpmagen, och den består därför av tre i stallet för fyra avdelningar. Den yttre andra och femte tån saknas helt, och hovarna ersätts av trampdynor under tårna.

Idisslarnas mage år indelad i fyra avdelningar, dar bladmagen och löpmagen är helt åtskilda.

Idisslarna innehåller följande familjer: mushjortar (Tragulidae; 4 arter), myskdjur (Moschidae; 3 arter), hjortdjur (Cervidae; 34 arter), giraffdjur (Giraffidae; 2 arter), gaffelantiloper (Antilocapridae; l art) och slidhornsdjur (Bovidae; 123 arter).

Mushjortarna är de mest primitiva idisslarna. De är små, partåiga hovdjur med en reducerad bladmage och fyra tår. Inga representanter för denna familj har pannutskott, vilket annars är karakteristiskt för många äkta idisslare, och hornbildningar är snarare regel än undantag.

Hjortdjuren har (sånär som på några arter) hornbildningar i pannan. Utmärkande för dessa horn är, att de inte är permanenta utan följer en årsrytm med fällning och återväxt. Hos giraffdjuren är dessa horn små och består av hudtäckta knölar. Gaffelantilopen är unik på så sätt, att hornen omges av en hornslida, som fälls årligen. Slidhornsdjuren (Bovidae) har däremot permanenta horn, som består av ihåliga hornslidor, som täcker en benmassa.