Anpassningar bland partåiga hovdjur


Utöver det för alla djur självklara behoven av att skaffa mat, fortplanta sig och så vidare, har hovdjuren också ett hårt krav på sig att undvika rovdjur (predatorer). Beteenden som har till funktion att undgå rovdjur kallas antipredatorbeteenden.

Krav på att klara sig undan predatorer gäller naturligtvis för alla djur, men bland de stora däggdjuren är förhållandet så uppenbart för en mänsklig betraktare. Hovdjuren är viktiga byten för de stora rovdjuren.

Ett antipredatorbeteende kan anta många olika former. Svinen (vildsvin, vårtsvin, pekarier m.fl.) använder den till synes enklaste metoden. De springer och gömmer sig. Eftersom de är anpassade till ett mycket brett födoval kan de leva i högst skiftande miljöer. Svinens höga födelsetal är en annan anpassning för att möta en omfattande predation. Svinen lever i tät skogsmark (vildsvin) eller i jordhålor (vårtsvin). där de är skyddade mot rovdjuren. Pekarier kan med viss framgång försvara sig aktivt genom en god flocksamverkan.

Flodhästar har löst sina överlevnadsproblem mycket framgångsrikt, genom att de tillbringar större delen av sitt aktiva liv i vattnet.

De eurasiska kameldjuren (kameler och dromedarer), som numera bara finns i domesticerade former, var effektivt skyddade i den ogästvänliga ökenmiljön.

Det är tänkbart att utvecklingen av idisslingen är ett resultat av en strävan att minska riskerna for att bli offer för rovdjur. Genom att snabbt kunna äta den föda som behövs för en lång tid, och sedan på ett annat och säkrare ställe tugga den noggrant, förefaller det vara rimligt att djuren kan reducera risken for att bli slagen av ett rovdjur. Självfallet kan andra, viktiga faktorer vara inblandade i utvecklingen av idisslandet. Att frigöra tillräckligt med näring ur enbart vegetabilier for att tillfredsställa behovet hos så stora djur som t.ex. nötkreatur, kräver stora mängder föda. Om födan skulle finfördelas samtidigt med att den betas av, skulle enbart födosöket ta en orimligt stor del av dagen i anspråk. Det skulle innebära, att det blev mycket litet tid över för andra nödvändiga aktiviteter. Om betandet ute på öppna gräsytor dessutom leder till ökad exponering för rovdjur, är det lätt att förstå hur idisslingen har selekterats fram.


Skriv en kommentar

Hovdjur.se - För dig som vill lära dig mer om hovdjur